Kia Knutsson
i skoltidningen Väcka'n 1977:
Tillbakablick
En samling individer sitter runt det stora bordet i rummet på Hotellets
vind.
Vid kortändan sitter den vackre gosse som ska vara gruppens lärare,
med sitt ständiga leende. Ansiktsuttrycken på de övriga
skiftar från lätt förvirring till spänd förväntan.
- Hjälp, ska jag slita tillsammans med DE HÄR människorna
i ett helt år... det kommer aldrig att gå! var min första
tanke då jag sjänk ned på en tom plats vid bordet.
En av dem kände jag igen - Tomas Ander - den evige evangelisten. KDS:are
var han också visade det sig redan samma timme. Efter presentationen
hade jag min uppfattning klar:
- Kerstin 1 var den
snälla tysta hemmaflickan som aldrig bråkade.
- Kerstin 2 var den
"vanliga" pingstvänsflickan med sekreterarstil, med en
del vettiga åsikter.
- Stanley var den
oskuldsfulle clownen som egentligen inte visste varför han var
här och tyckte att alla som kom från något ställe
söder om Gävle var fullständigt obegripliga.
- Märtha var
den glada och hurtiga tjejen som redan var klart inriktad på journalistjobbet.
- Peter Halldorf
som inte orkade med mer än en termin och Ragnhild Olsen från
Norge och Karlstad som stannade lika länge som Peter var också
två mycket egna personligheter.
De två terminerna
på media blev tre och mina tvärsäkra uppfattningar om de
andra har ändrats en hel del. Självklart har vi också förändrats
under den tid vi varit här - omöjligt vore det annars. Om man
skrattar, grälar, slåss och kramar sig igenom ett och ett halvt
år tillsammans sätter det onekligen sina spår. Långa
tröstlösa nätter av Väcka'n-jobb (skoltidningen) och
ständiga diskussioner svetsar samma även de mest olika personer.
Roliga stunder har vi haft gott om, den kvällen i studion då
Conny Sjöberg var här första gången för att lära
oss radio till exempel. Tårarna rann och skrattsalvorna studsade mot
väggarna och ur magister Connys mun flödade norgehistorierna likt
ett aldrig sinande vattenfall.
Eller den morgonen vi som vanligt skulle ha lektion och istället fann
Märtha vilt viftande med skrivmaskinsvalsen jagande Stanley runt, runt
i mediarummet.
Diskussioner om klassen och inom klasen har ofta förekommit. Då
Peter Halldorf till slut övervann sin blyghet och publicerade en av
sina dikter i Väcka'n utbröt en storm på skolan. Man ansåg
dikten mycket elak och diskutabel. Därför kan det vara anledning
att ta med den här: Tankar kring 8 medianer
av Peter Halldorf Ett av de tillfällen det utbröt vild diskussion inom klassen
inträffade tidigt den första terminen. Två dagar innen hade
vi fått veta att ett bildband om skolan skulle produceras av oss till
årsstämman. Denna skulle hållas inom tre dagar - alltså
dagen efter denna händelse.
Arbetstiden sprang strax upp i tolv eller fler timmar per dag och alla raster
drogs in. Men denna dag innan bandet skulle vara klart var det "praktiskt
arbete". Vi har i normala fall ingenting all emot detta - men just
den dagen var det annorlunda.
Tidigt på morgonen hade vi startat och var knappt halvfärdiga
ändå. Lunchen kom och uppgifterna för det praktiska arbetet
skulle delas ut. Kerstin och jag skulle plocka papper på tryckeriet.
- Kunde vi inte få slippa detta och ta det en annan dag, undrade vi
lätt desperata.
Varje minut av dagen var dyrbar - men nej, pappren skulle sorteras. Medianerna
skulle inte förslka smita undan praktiskt arbete.
Stämningen på tryckeriet var minst sagt uppretad - muttrande
och morrande plockade vi våra papper och Sonja försökte
tala lugnande men utan resultat.
När vi äntligen gjort vår plikt i en timme störtade
vi ner till studion för att göra klart det bildband skolan gett
oss order att göra. Halv tre på natten var det äntligen
klart.
Bildbandet visades aldrig på skolstämman - det hade man inte
tid med.
Nu är det slut på den här tiden och de flesta av oss lämnar
skolan för alltid. Men en sak är säker - innerst inne kommer
vi nog alltid att vara "medianer". |
